En era då filmer censurerades hårt och när det knappt fanns en marknad för köpfilmer. Det var inte förrän in på 90-talet som det blev accepterat att samla på film - då på VHS - och ofta var man hänvisad till att betala dyrt för importfilmer från Holland och England. Jämfört med svensk censur var till och med Englands slappare, något som är svårt att tänka sig idag. Idag återstår bara en skugga av Sveriges forna censurbastion, Statens Biografbyrå, världens första statliga filmcensur: Statens medieråd.
Bevarat hos Statens medieråd finns en stor databas med information om de klipp som gjordes i filmerna eller om de helt sonika förbjöds för visning.
I England däremot lever censursystemet vidare i samma gamla form, BBFC, British Board of Film Classification, där man också kan söka filmer som stympats.
1997 kom dvd-spelaren och jag var bland de första att kasta mig över den nya tekniken. Jag köpte dvd-skivor i USA när jag var där och köpte en dvd-spelare när jag kom hem därifrån. Och plötsligt, i 2000-talets början, när det stod klart att DVD verkligen blev en revolution för de som samlar film, blev det möjligt att inte bara få tag på filmer som varit svåra att få tag på utan nu också oklippta och med rätt bildformat.
Borta var VHS-tidens 4:3-format som stympade sidorna på filmen och likaså borta var censuren. Under min uppväxt var det alltså tillgång till filmerna som var problemet. Myter odlades, var filmen verkligen oklippt från England eller fanns den på VHS från Venezuela i längre skick (detta är ett verkligt exempel!)? Innehöll Cannibal Holocaust snuff? - myten odlades ett par år i porrtidningar.
Kanske värst var hysterin, speciellt i kölvattnet efter att samhällsmagasinet Studio S sände sitt numera ökända reportage om "videovåld". Programmet i sin helhet finns numera i en dvd-box med 6 skräckfilmer...
Jag har dålig koll på de myter som odlas idag, men jag har bra koll på genrefilm från nästan alla tidsåldrar och från många av världens länder.
För dagens nya generation skräckfilmsfans är problemet nästan det motsatta från det jag växte upp med. Den svenska vuxencensuren är borta, det finns enormt mycket genrefilm att få tag på även i svensk utgåva, men vad är värt att äga och se och vad är slöseri med tid? Som vanligt är det svårt att ge ett entydigt svar men jag tänkte gå igenom några genrer och regissörer och peka ut godbitarna och även tipsa om vilken utgåva av filmen som gäller. Jag börjar med dem filmer som anses vara gräddan och ger sen tips på lite bortglömda eller svårare varianter. Om du har förslag på genrer eller regissörer jag bör täcka är det bara att lämna kommentarer här.
Jag kommer inleda med en exposé om Dario Argento.
Jag lämnar er med ett revansch-klipp:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar